Efterord
Berättelserna om Johan, Helena, Anna, Christian, Johanna, Henrik, Karl, Greta, ”mig” och HGr-334K är produkter av min fantasi, men kanske det finns lite av var och en av dem i oss alla. Inspirationerna till dessa personligheter kommer från mitt eget släktträd. Med ett intensivt släktforskningsintresse hittade jag en massa spår av mina förfäders levnadsöden i olika databaser. Det var mycket inspirerande att dra slutsatser om dem utgående från tillgängliga fakta. Ett öde var dock så intressant att hennes liv inspirerade till att skriva denna berättelse. Tänk om Eva Maria Glantz någonsin hade förstått betydelsen av hennes fantastiska liv! Tänk att det blev återfött i en berättelse ett århundrade efter hennes död!
Eftersom hennes gravsten säger Maria Glantz, antar jag att hon kallades vid sitt andra förnamn. År 1856 flyttade hon som 16-åring till huvudstaden Helsingfors från den närliggande lilla jordbruks- och fiskeorten Sjundeå. Mellan 1863 och 1875 födde hon tre faderlösa barn, som alla dog i magplågor endast några månader gamla. Under den tiden dog småbarn främst av sjukdomar eller matbrist, och kyrkböckernas benämning magplågor betydde oftast just undernäring.
1877 födde hon sitt fjärde faderlösa barn och han överlevde. Min farfars far växte upp och han blev en framgångsrik, gift man som fick två söner. Han uppnådde allt detta med eget, hårt arbete. Maria gifte sig aldrig. Då hon dog som 72-åring 1912, hade hon fått njuta av sitt äldsta barnbarn i tio år.
Släktens skvaller sedan generationer tillbaka berättade att Maria arbetade på ett badhus i Helsingfors. Om man kombinerar den uppgiften med informationen att hon födde fyra faderlösa barn, är det lätt att göra antaganden om hennes arbetsliv. Vi vet inte varför hon flyttade ensam till den stora staden som en ung flicka. Vi vet inte heller om hon höll kontakt med sin familj i Sjundeå efter att hon flyttat bort. Marias far dog som 90-åring 1893 och hennes mor som 80-åring 1887. Det betyder att om de höll kontakt med sin dotter, hann de följa med sin dottersons uppväxt.
När jag gjorde upp min släktforskning, väckte mina förfäders födelse- och dödsår bara en del av mitt intresse. Det var lika tillfredsställande att studera hur länge far- och morföräldrarna fick njuta av sina barnbarn. Det var intressant att barnen fick samla upplevelser av de äldre människornas erfarenhet. Om ett barn har en naturlig kontakt med äldre människor, lär barnet sig att högakta deras kännedom om livet. Förfäders svett skyddar deras efterkommande.
Vårt genetiska arv har kartlagts i hög grad av forskare. Vad innehåller det egentligen? DNA-kedjor, information om släktband och om risker kring ärftliga sjukdomar, eller något mera? En samling av erfarenheter som får oss att omedvetet reagera på ett sätt som kallas för instinkter? Vi har alla hört om fenomen såsom syner från gångna liv och klärvoajans. Om de inte härstammar från våra instinkter och våra gener, varifrån kommer de då?
Ingen forskning har visat på att konkreta minnesbilder från våra förfäders tidigare liv skulle vara lagrade i våra gener. Om de finns där, hur skall vi locka fram dem därifrån så att vi får se dem? Vill vi komma i kontakt med dem? Vilka hemligheter har de och vad kan de ännu avslöja åt oss? Släktforskare kan redan nu undersöka var i världen det finns en koncentration av liknande gener som vårt eget DNA.
Tidsmaskiner har ännu inte uppfunnits, men skickliga yrkesmän har förmågan att hämta historien till nutiden. Med djupgående forskning och nedskrivna historiska berättelser får vi realistiskt beskrivna upplevelser från det förgångna. Om dessa berättelser filmatiseras av skickliga yrkesmän med historiska detaljer, får vi visuella upplevelser från det förgångna. Vi befinner oss då i en tidsmaskin utan att fysiskt behöva resa tillbaka i tiden. Det förflutna hämtas åt oss på samma sätt som när ett minnesfragment spelas upp av våra sinnen i en minnesbild eller som en dröm. Det går dock inte att bekräfta att den filmen exakt motsvarar sanningen från det förflutna.
Svett är en saltlösning, vars uppgift är att delta i kroppens värmejustering. Svett innehåller förutom vatten också natrium, klor, kalium, kaliumklorid, fosfater, proteiner, urinämnen, aminosyror, mjölksyra, mineraler och laktos. Beroende på om svetten framkallas av fysisk ansträngning eller av psykisk stress, består mineralerna av olika mängd sodium, kalium, kalcium, magnesium, zink, koppar, järn, krom, nickel eller bly. Tårar består av vatten, salter, antikroppar och lysozymer, som är bakteriebekämpande enzymer. Enligt en upptäckt av Dr. William H. Frey från St. Paul Ramseys medicincenter i Minnesota, är tårar från känsloutbrott annorlunda än tårar från irritation såsom allergi, damm eller till exempel lukten från lök. Känslotårar består av proteinbaserade hormoner. Ett av dessa hormoner är det smärtstillande leucin enkefalin, som tros vara orsaken till att man känner sig lättad efter en gråtstund.
I Alzheimer-patienter samlas ett olösligt protein som plack mellan celler och hindrar sakta men säkert hjärnans funktioner. Placket monterar även ned de viktiga hjärncellerna. Det finns ännu inget botemedel mot Alzheimer. Vissa studier har beräknat minnessjukdomarnas kostnader till 160 miljarder dollar per år. Dessa kostnader och lidanden stiger, då befolkningens medellivslängd blir högre. Ännu har man inte hittat ett botemedel mot Alzheimer.
I den Europeiska Unionen är 20 miljoner medborgare utan arbete, varav 4 miljoner är unga under 25 år (januari 2017). Arbetslöshet leder till en känsla av otillräcklighet och en ökad brist på självförtroende. Dessa känslor accelererar till många andra problem. Varje arbetslös är en resurs, som helt i onödan lämnas outnyttjad. En nyarbetslös individ är sällan själv skyldig till sin situation. Som nybliven arbetslös har man ofta ännu krafter att kämpa för ett nytt jobb. Även i längre utdragen arbetslöshet kan den arbetslösa själv samt beslutsfattare påverka situationen. Ända tills hoppet är förlorat.
Min farfars farmor Maria Glantz var aldrig officiellt arbetslös. Som en ensamstående mamma jobbade hon hårt i en hård bransch för att säkra den lilla familjens försörjning. Min respekt för henne är stor, inte på grund av hennes arbete, men för att hon hittade sin egen väg och för att hon och hennes son överlevde. Dessutom är jag övertygad om att hon dog lycklig, uppfylld av det som hon hade åstadkommit i sitt liv. Hon var viktig. Hon är viktig.