Framtiden
HGr-334K
Annas och Helenas och Johans och Karls och min efterkommande
HGr-334K tittade bort från den virtuella skärmen. Den sammanfattade alla uppgifter som han hade samlat ihop om sina förfäder. Varje gång han upptäckte något nytt om dem, kändes luften i laboratoriet tung. Den optimerade ventilationen hjälpte inte. Han kändes sig obehaglig till mods. Innan HGr-334K gjorde en resa till en speciell förfaders genetiska minne ville han veta så mycket som möjligt om vad han hade att vänta. Den virtuella skärmen vimlade av information om släktträd, gamla fotografier och historiesammandrag från den aktuella hemtrakten. Där fanns länkar till olika sidor med tilläggsinformation i den senaste versionen av Internet.
Mest nytta hade HGr-334K av sin anmoder som hade gjort en grundlig släktutredning för över hundra år sedan. Den hade hon publicerat i dåvarande Internet för allmänt bruk. Med hjälp av den utredningen visste HGr-334K precis vilken del i släktledet och vilken del i det genetiska minnet han ville ha tillgång till. När han ville ”se” livet och omgivningen med sin förfaders ögon under ett visst årtal, letade han från trädet den förfader som varit ung under det året. Sedan valde HGr-334K att navigera till just den förfaderns minne i den genetiska samlingen. Därefter behövde han bara hitta just den fasen i förfaderns liv och minnet var klart för uppladdning och beskådning.
En gång hade synbilderna från uppladdningen varit helt mörka. Trots detta kändes det som om det genetiska minnet producerade ljud, dofter och känslor från förfaderns ögonblick. Känslan hade varit både rofylld och ängslig samtidigt. Först hade HGr-334K varit övertygad om att han tagit över en minnesbild från en sovande förfader som drömde. Efter flera försök med samma förfader under olika tider, var det visuella alltjämt svart. Med en gång hade HGr-334K insett förklaringen. Förfadern ifråga hade varit blind! Det hade inte framkommit ur släktutredningen och HGr-334K uppdaterade den, men utan källhänvisning.
De lagrade minnesfragmenten var alltså mycket mera än bara visuella bilder som i en stumfilm. Minnet innehöll ljudfragment, känslor, lukter, smärtor och välbehag samt mycket annat. Allt det framträdde ännu tydligare när det visuella inte fungerade. När allt detta överfördes i HGr-334K, kände han ett sorts obehag som inte gick att definiera. Förutom att han duschades av själva minnesfragmentets känslor, samlade upplevelsen även egna känslor i HGr-334K. När de olika känslorna blandades, kändes de som en dubbel börda. När en förfaders obehag överfördes till HGr-334K, orsakade det ytterligare ett annat obehag i honom. Förutom att en förfader hade fått tackla sin blindhet, fick HGr-334K även tackla sitt eget medlidande som kunskapen om blindheten orsakade.
Förutom de visuella fragment med tidsbilder som HGr-334K sökte, fick han veta mycket annat också. Hans förfäders hemliga känslor, detaljerade åkommor och tunga arbetsbördor fick en helt ny dimension. De inte bara avslöjades, utan HGr-334K fick rentav känna dem själv. Om förlusten av ett barn krossade en mors hjärta, kände HGr-334K smärtan i sitt eget hjärta via minnesbilden.
Emellanåt kände han sig förvirrad. Vem var han egentligen? Dessa tankar var ett tecken på att han besökt alltför många förfäders medvetanden under en alltför kort tid. Deras tankar och minnen började blanda sig med hans egna upplevelser och erfarenheter. Ibland var HGr-334K inte riktigt säker på om en tanke eller en minnesbild var hans egen längre, eller om den lånad av en förfader. Han funderade om det fanns en risk för att hans personlighet skulle bli kluven. Höll han rentav på att bli schizofren? Borde han anlita en psykiater i utvecklandet av Förfäders Svett? Om han öppnade porten till förfädernas minne, kunde det bli ett överflöd av minnen? Något som människans hjärna inte ensam klarade av utan att det blev farliga konsekvenser av det? HGr-334K lovade sig själv att han måste vara försiktig. Han måste försöka att objektivt känna igen riskerna för annars skulle Förfäders Svett inte ha en kommersiell framtid.
HGr-334K tittade ut genom fönstret mot den rena, glänsande staden. Det var inte ofta han kände obehagliga lukter eller trevliga dofter varken ute i staden eller inne i bostäderna. Alla miljöproblem såsom avgaser, damm, smuts, mögel, förmultning, os från matberedning, arbetarnas svett och slagg från byggprojekt var effektivt minimerade. Syntetiska dofter hade ersatt dofter från blommor. Även näringspillren hade fått tillsatsämnen med syntetisk smak enligt just de upplevelser man ville ha. Det kändes underligt att uppleva minnenas historiska dofter, som tyvärr oftast var illaluktande. Han var övertygad om att när urbaniseringen börjat för hundratals år sedan, hade stadsbornas tillfälliga besök på landsbygden känts lika. De var minnen från en tid som stadsborna hade lämnat bakom sig. Även nutidens svett luktade och klibbade otrevligt, men åtminstone tills vidare var det nödvändigt för honom att alstra den.
Upptäckten av de historiska känslorna gjorde HGr-334K obehaglig till mods. Eftersom hans upptäcktsfärd var ett sätt att testa Förfäders Svetts användbarhet, var upptäckten inte enbart positiv. Gamla, undertryckta känslor och lukter hade effektivt minimerats i det moderna, rena samhället. Många skulle inte klara av att hantera sådana historiska fenomen ur förfädernas bakgrund. Människans kropp var inte längre utrustad att ta emot sådana impulser och sådana problem som inte var aktuella längre. HGr-334Ks uppdragsgivare skulle inte bli glada eftersom Förfäders Svett därmed inte skulle bli tillgängligt åt alla. Ämnet och tidsresandet skulle bli begränsat åt bara vissa personer och det i sin tur skulle påverka dess nytta för samhället. Men kanske det skulle finnas en lösning till den utmaningen också. Kanske man kunde ta ett annat preparat i samband med Förfäders Svett, vilket minimerade eller rentav bedövade alla ljud-, doft- och känsloupplevelser. Synupplevelserna skulle kanske bli en simpel, trygg filmupplevelse trots allt.
Små detaljer i vardagsupplevelserna gav ledtrådar till historiska mysterier. En blick eller en känsla gav svar på frågor som släkten grubblat på i århundraden. Varför lämnade en viss faster landet? Hennes brors tårfyllda, skamfyllda minne avslöjade att han smittat den man som hon älskat med en dödlig sjukdom. Hur hade en viss förfader överlevt en förödande stadsbrand? Ett minnesfragment visade att han under eldsvådan simmat i en flod, som strömmade genom stadskärnan. Vad hade de äldsta förfäderna ätit? Vem hade skapat det flera hundra år gamla smycket med färggranna men värdelösa stenar, som HGr-334K hade sett i sin barndom? Hade förfadern Johan haft en tvillingbror som dog vid födseln eller inte? Allt detta var frågor som blev besvarade när HGr-334K blev åskådare i förfädernas liv.
HGr-334K visste nu varför hans farfars farbror aldrig gift sig och varför han inte hade haft möjligheten att bo i närheten av sina släktingar längre. Om han hade levt bara några årtionden senare hade allt varit möjligt för honom. Den dåvarande tiden hade dock inte varit mogen för farfars farbrors livsstil. HGr-334K visste också att med hjälp av farfars farbrors finansiella medel hade hela ätten överlevt i en tid fylld av ekonomiska kriser. Allt detta hade HGr-334K sett via sin farfars fars och farfars minne, eftersom han inte hade tillgång till farfars farbrors egna genetiska minne.
Den genetiska minnessamlingen var fylld av små detaljer. HGr-334K hade sett sina anmoder Annas skamfyllda beslut strax innan hon i sitt andra gifte födde HGr-334Ks förfader. Annas nya make jobbade på den närliggande herrgården och Anna gjorde ibland kökssysslor i den pompösa byggnaden. En dag hade gårdens värdinna önskat sig goda hallon till dessert. I det ögonblicket hade Anna avslöjat att traktens finaste hallon fanns i närheten av den stuga, där hon bott som barn. Från och med den stunden skickade herrgården alltid sitt folk till hallonsnåret för att samla in den bästa skörden. Det betydde att Annas släktingar blev utan sina näringstillskott och möjligheter till tilläggsförtjänster. Det hade blivit en total brytning mellan Anna och hennes släktingar, som fortfarande bodde i närheten av hallonen. Den skammen fick hon bära resten av livet.
Under äldre tider hade familjens tryck och moralsyn betytt mycket mera än nu. HGr-334K tänkte på sin egen familj. Han förundrade sig över hur synen på släktband hade utvecklats med tiden till den som han hade. När samhället för flera årtionden sedan började utvecklas mot anonymitet och effektivitet, hade familjens roll snabbt minskat. Då samhället hade börjat hylla beslut som var fria från känslomässiga hinder, hade allt snabbt förändrats. Föräldrarnas roll blev att skapa nya barn och fostra de små medborgarna under deras första år. Rätt snabbt överläts barnen dock till specialskolor och andra fostringsanstalter så att föräldrarna effektivt skulle få fortsätta jobba. Barnafödseln hade minskat drastiskt, eftersom det inte fanns rum för särskilt många flera människor på planeten. Det fanns inte tillräckligt med sysselsättning åt alla medborgare heller. Då en persons arbetsinsats skulle vara så effektiv som möjligt, hade mera ansvar flyttats till individerna. Samtidigt frodades instruktioner för att insatserna skulle utnyttjas på ett optimalt lönsamt sätt.
HGr-334K kände sig lyckosam över att han fått en plats i samhället. Han hade naturligtvis inga syskon, eftersom ett barn var tillräckligt för de flesta. Hans föräldrar, som han inte hade sett på fem år, hade goda positioner i samhällets kugghjul. Samhället tog väl hand om honom. Han var övertygad om att utvecklandet av Förfäders Svett skulle vara hans sätt att i gengäld bli av nytta för samhället. Om han misslyckades med sin uppgift, skulle samhället nog hitta en ny position åt honom. Han var lycklig över att samhället skapade frisk luft att andas och tillräckligt med näring för att kroppen skulle fungera effektivt. HGr-334Ks hälsa var i toppform och om han mot förmodan blev sjuk, skulle samhällets hälsoexperter snabbt bota honom. Allt fungerade väl och det var nyckeln till lycka.
HGr-334K skulle leva långt över hundra år. Det betydde att de färska generationerna i hans släktträd drog allt längre ut på tidscyklarna jämfört med hundratals år tidigare, då alla dött relativt unga. Om det tidigare fanns tre generationer på ett århundrade, räckte det nuförtiden med en enda generation. Och nuförtiden var familjemedlemmarna färre jämfört med tidigare, då en kvinna kunde föda upp till tio barn eller flera.
HGr-334K tittade ut genom fönstret igen mot den prydliga och systematiskt uppbyggda staden. Den var ren och trafiken fungerade väl. Även om naturen och klimatet kunde vara utmanande, såg samhället till att temperaturen och omständigheterna var idealiska inomhus. Var och ens arbetsutrymme skulle också ha rätt temperatur. Medborgarnas känslolösa ageranden gjorde att konflikter saknades helt och de kunde alla känna sig trygga.
Varför kände han då obehag, då han upplevde historien och all den misär som mänskligheten hade utvecklats ifrån? Då han såg att allt det obehagliga hade lämnats bakom dem? Kvar fanns endast den rofyllda stabilitet som alla en gång hade drömt om. Var det enbart historien som gjorde honom obehaglig till mods? Eller blev han påmind om något gott i det förflutna som hade försvunnit under evolutionen? Hade någon rentav gjort felbedömningar i det förflutna då de aktivt velat uppnå det som HGr-334K och alla andra medborgare hade nu? En sådan påminnelse vore definitivt skadlig för utvecklandet av Förfäders Svett. Beslutsfattarna kunde rentav förbjuda användandet av det genetiska minnet. Risken var för stor att ämnet inte strävade till sådan stabilitet som det borde göra. Beslutsfattarna var måna om att ingen tänkte kritiskt och att alla följde utstakade regler till punkt och pricka. De bestämde om medborgarnas välbefinnande och var och en litade på att eliten ville deras bästa.
Det värsta som skulle hända var att han på något sätt hämtade med sig en redan utdöd sjukdom från det förflutna. Hans besök i det genetiska minnet kunde kanske göra det och HGr-334K rös av tanken. Om Förfäders Svett ansågs vara orsaken till en dödlig sjukdom, skulle det inte bara förbjudas utan det skulle också bli en enorm ansvarsutredning. HGr-334K visste att den moderna människan var friskare än förr, men man var också mycket mera ömtålig. Då kroppens immunitet mot befintliga sjukdomar var stark, betydde det då att en överraskande bakterieflora var övermäktig?
HGr-334K mindes sin anmoder Annas obehag gentemot prästens motstridiga predikan. Man måste hylla måttlighet och motarbeta girighet. Om man lade ifrån sig alla egna ambitioner och istället underkastade sig främmande viljor, betydde det att man hyllade gränser och måttlighet. Om man strävade efter mera, eller ville utveckla sig, var man girig. Borde HGr-334K låta bli att sträva efter en perfekt lösning på tidsresandet och Förfäders Svett? Blev den moderna människan föremål för något farligt eller ondskefullt om man tog aktiv kontakt med det förflutna via det genetiska minnet? Om människan skulle ha behållit sin måttlighet och inte tillåtit en överpopulation, hade den forna katastrofen kunnat undvikas?
Efter att samhället hade minimerat känsloladdningar, hade alla naturligtvis blivit mera harmoniska. Samtidigt skapade avvikande känslostormar svåra psykiska symptom i dem som inte kunde tygla sina känslor. För det fanns alltid rebelliska rötägg som inte underkastade sig regler. Att hantera oväntade situationer hade blivit allt svårare för människorna under de senaste tiderna. Om kroppens motståndskraft var lägre i psykiskt utmanande situationer, hur skulle den klara av fysiska motgångar? Om HGr-334K kände en obehaglig lukt i det förgångna, fanns det en risk att den följde med till framtiden? Till en tid vars individer aldrig ens hade känt den lukten tidigare?
HGr-334K var övertygad om att han hade massvis av tester att sköta ännu innan han kunde presentera Förfäders Svett åt sina uppdragsgivare.