Framtiden
HGr-334K
Johans och Helenas och Annas och Christians och Johannas och Henriks och Karls och min efterkommande
Den slanka, bleka mannen sträckte på sina ben och styvheten lättade. Han kände sig betydligt äldre än sina 73 år, en man i sina bästa år. Arbetet hade tyngt HGr-334K och han började vara redo för lite ledighet. Annars skulle han inte orka med ytterligare lika många år som han redan hade förbrukat. I så fall skulle den moderna vetenskapen och näringsrekommendationernas löften om ett långt liv inte stämma. Hans levnadsstil skulle inte hjälpa i strävan efter ett långt, rikt liv. Hans liv kunde till och med bli lika kort som hans förfäders genomsnittsliv hade varit. All utveckling och allt, som hans ätt hade uppnått under århundradens lopp, skulle gå till spillo. Om han inte förvaltade sitt liv till fullo.
De hade kommit så oerhört långt under århundradena trots att krig, svält och fattigdom hade bromsat deras utveckling. Människan hade uppnått så mycket även om den stora farsoten hade gallrat dem med hård hand. Eller kanske just därför. Efter kriget mot bakterien hade mänskligheten fått möjligheten att verkligen begrunda vad som var viktigt. Man hade fått välja i vilken riktning man ville utvecklas. En nyhet hade varit namngivandet.
När människorna hade börjat uppskatta opersonlig inställning till allt, hade människornas namn blivit mera informativa och praktiska. Identiteten hade blivit mera teknisk än personlig, vilket människors förnamn hade varit i årtusenden, då föräldrarna valt namn åt sina barn. HGr var en kod för vilken släkt han tillhörde och vilken stad han bodde i. 334K hänvisade till den månad och det år som han var född samt till vilket register det hade matats mera uppgifter om honom. Hans namn var alltså samtidigt ett sorts personsignum.
HGr-334K log för sig själv. När man hade beslutat att övergå till ett namnsystem enligt dessa koder, hade man samtidigt tagit ett steg tillbaka till det forna namngivandet enligt patronymikon. Förr berättade släktnamnet vilken fars son eller vilken fars dotter personen ifråga var. Namnen hade varit mera informativa förr och det hade man velat återgå till. Det hade blivit möjligt, då allt byggdes upp från början igen efter den stora farsoten.
HGr-334K blickade över det omfattande virtuella släktträdet som hans anmoder hade skapat långt innan den stora farsoten. Hon hade intresserat sig för släktforskning under en längre tid av arbetslöshet, och resultatet av hennes utredningar fanns upptecknade på Internet. HGr-334K hade kompletterat forskningarna med det som han med modern sökteknik hade hittat i de virtuella informationsnätverken. Han hade också fyllt i information om hennes efterkommande ända fram till honom själv. Han hade även uppdaterat uppgifterna om anmodern själv. Märkvärdigt nog hade hon inte antecknat stora händelser ur hennes eget liv i släktträdet.
Som medelålders hade hans anmoder plötsligt emigrerat till ett avlägset land. Även om han inte visste det med säkerhet, anade HGr-334K att orsaken var hennes arbetslöshet. Hon hade rest långt för att hitta sysselsättning och lycka, precis som vissa av deras förfäder hade gjort århundraden tidigare. Hon hade lyckats med det, för i det nya landet jobbade hon i över ett decennium i en liten stads kvartersbutik. När hon blev pensionär, flyttade hon tillbaka till sitt hemland och där bodde hon ända till sin död. Enligt flyttningslängderna levde hon under sina sista år i samma hus, där hon bott innan hon flyttat till det nya landet. Hennes önskan hade varit att bli begravd i samma grav som hennes farfars farfars mor Johanna. HGr-334K hade faktiskt hittat hennes gravsten på kyrkogården invid massgravplatsen, som skapats efter den stora farsoten.
En tid efter hans anmoders död hade den genetiska släktforskningen gått framåt med stormsteg. HGr-334K kunde nu efteråt bekräfta en del av de antaganden som hade gjorts om vissa släktband. En hög framkomst av en viss DNA-kedja i ett visst område kunde ge hänvisningar om varifrån en viss släktgren hade kommit. Det gick också att spåra okända pappor med hjälp av genetiska prov.
HGr-334K hade besökt minnet av den förfader, som hade befruktat Johanna med en son. Johanna hade anmält sin sons fader som okänd och namnet hade inte avslöjats i HGr-334Ks anmoders släktforskning heller. Med Förfäders Svett hade HGr-334K besökt Johannas tillfälliga partners minne och Henrik hade därmed avslöjats. Genom att ytterligare gräva i olika informationsdatabaser hade HGr-334K gjort ytterligare upptäckter om Henrik. Det hade visat sig att Henrik hade emigrerat till ett avlägset land omedelbart efter att han hade befruktat Johanna. Henrik hade levt ett långt och intressant liv i det nya landet.
I samband med denna information hade HGr-334K stött på en märkvärdig slump. Henrik hade bosatt sig i en liten stad, som livnärde sig på skogsbruk i det nya landet. Han hade gift sig och fått fem barn, varav alla fick barn och släkten hade stannat i århundraden på samma ort i det nya landet. Där hade de levt ända tills den stora farsoten hade ödelagt hela staden. Genkartorna påvisade att släkten verkligen hade haft inflytelse över området under en lång tid. Det konstiga var att HGr-334Ks släktforskande anmoder som medelålders hade rest till precis samma stad som Henrik hade flyttat till århundraden tidigare.
Inga anteckningar påvisade att hans anmoder skulle ha känt till släktbandet till Henrik. Under hennes tid var den genetiska forskningen inte så väl utvecklad ännu. Hon hade knappast kunnat få kännedom om saken via den tekniken. Hade hon varit synsk? Hade hon anat sig fram till sanningen om Johannas och Henriks gemensamma barn? HGr-334K var övertygad om att han inte skulle få veta sanningen kring den fantastiska slumpen.
En annan konstig slump gällde den lilla kvartersbutiken i det nya landet, där HGr-334Ks släktforskande anmoder jobbade ända fram till pensionsåldern. Butiken ägdes av en man som var Henriks efterkommande och han hade tillsammans med sin nya arbetstagare skött butiken i tio år. De hade bott i samma fastighet, där butikens utrymmen hade funnits. HGr-334K rynkade på näsan över det konstiga sammanträffandet. Visst måste hon väl ha vetat att hennes arbetsgivare var hennes avlägsna, obekräftade släkting? Efter hans död hade butiken lagts ned och HGr-334Ks anmoder hade flyttat tillbaka till det land, varifrån hon hade kommit. Varför hade hon aldrig uppdaterat släktuppgifterna i det virtuella trädet? Varför hade hon inte gjort några anteckningar om sitt liv i det nya landet? Hade hennes dotter någonsin besökt henne i det nya landet?
HGr-334K måste acceptera att alla frågor inte skulle bli besvarade. Han visste också att han inte skulle få svar genom att besöka sina förfäders genetiska minne. Deras upplevelser under det vuxna livet hade nämligen inte registrerats i minnesbanken. Det genetiska minnet omfattade bara minnen från tiden innan den efterkommande hade fötts. Eftersom hans släktforskande anmoder hade fött sin dotter i relativt ung ålder, berättade anmoderns minne enbart om hennes barndom, ungdom och studietid. Det var också möjligt att besöka hennes upplevelser tillsammans med den unga, trevliga man, som hon gift sig med.
Trots att hans släktforskande anmoders minne skulle erbjuda upplevelser begränsade till enbart hennes ungdom, hadee han ändå gärna besökt hennes tankar. Det fanns också en möjlighet att han i något arkivs innehållsregister skulle hitta hennes dagbok, ifall hon hade skrivit ner sina tankar i en sådan. Han var övertygad om att hon hade lämnat efter sig något viktigt som var ämnat åt honom eller någon annan efterkommande. Hans instinkt sade att det fanns något som gjorde henne viktig. Det måste finnas mera än förstaintrycket av hennes liv i det sparade släktträdet. Det behövde inte vara ren information, utan det kunde lika gärna vara en beskrivning av hennes upplevda känslor.
Varför skulle HGr-334K vara intresserad av en sedan länge död anmoders känslor? Då det överhuvudtaget inte var modernt att behandla känslor, varför skulle han vara intresserad av en avlägsen släktings känslor? Hans intuition sade dock att inställningen till känslor möjligen borde förnyas. Det var möjligt att de hade varit onödigt åsidosatta sedan den stora farsoten. Borde mänskligheten behandla känslor på ett nytt sätt? Hade de varit inlåsta i ett onödigt tryggt utrymme efter farsoten? Varför ville ingen undersöka känslors betydelse längre? Chocken av kära anhörigas död under farsoten behövde väl inte frysa känslor längre?
I årtionden hade de levt goda liv utan närhet av varandra och utan kärlek och vänner. HGr-334K var medveten om att ett liv utan känslor hade varit otänkbart under den tid som hans förfäder hade levt. Under hans egen tid hade det dock varit en förutsättning för att deras saknad av döda anhöriga inte skulle skada dem. Hans förfäder skulle säkert ha kallat honom förstenad, men själv trivdes han med tanken att han var harmonisk.
När han somnade in på kvällen saknade han inte sällskap i sin bädd. Han hade sig själv. När han vaknade på morgonen var han full av energi utan att han behövde fundera vem han kunde dela energin med. Han visste att avsaknaden av kärlek och en efterlängtad partner hade för århundraden sedan gjort människan deprimerad och rotlös. De hade känt sig otillräckliga utan att riktigt veta på vilket sätt kärleken skulle förbättra deras liv. Redan innan den stora farsoten hade allt flera människor accepterat tanken att ett singelliv inte behöver vara otillräckligt. Ett liv utan kärlek behöver inte vara olyckligt. Tanken hade blivit allt mera omfattande och människan hade blivit mera härdad. De hade dock inte varit tillräckligt hårda för att klara av den stora farsoten, när den svämmade över dem alla.
HGr-334K kände sig illa till mods. Resorna till det förflutna hade verkligen rört upp gamla instinkter, vars existens han inte ens vetat om. Tydligen hade de vilat inom honom hela tiden. Naturligtvis visste han att historien innehöll många berättelser där känslor var inblandade. Han visste att de hade existerat på samma sätt som människan visste att det en gång hade funnits dinosaurier på jorden. Var det farligt att gräva fram känslor igen? Var det farligt att gräva fram utdöda dinosaurier? Eller behövde de grävas fram bara därför att livet inte erbjöd andra utmaningar längre?
Om allting hade blivit för lätt, var man tvungen att hitta huvudbry med konstgjorda medel? Människans evolution hade lett dem till en punkt, då näring fanns åt alla, alla hade sysselsättning, alla var friska, det rådde fred och alla var välmående. Det fanns inte buller längre och frisk luft hade ersatt lukter. Det fanns inga meningsskiljaktigheter eller konflikter längre. All teknik och innovation låg på en så hög nivå att mänskligheten hade en strålande framtid. Alla frågor höll på att bli besvarade.
Priset var att vardagen började bli rutinartad. Om allt var grått, sterilt och diplomatiskt, fanns det då en risk att mänskligheten började leta efter farliga utmaningar igen? Ingen verkade för tillfället ha ett behov av att skapa konst eller kultur. Det verkade som om allas behov av självförverkligande var bedövat, men kanske det var bra. Brister i möjligheterna att förverkliga sig själv retade dem inte längre på samma sätt som förr. Det var dock ett känt faktum att källan till historiens alla stordåd, karisma och eldsjälar låg i brinnande passion. Kanske mänskligheten äntligen var redo att försöka tygla riskerna kring känslor igen?
Plötsligt slogs han av en skrämmande tanke. Han förstod med en gång att han måste ta kontakt med sin mor och far. Innan dess kunde han inte vara säker på att Förfäders Svett fungerade. De var hans släktingar och de hade tillgång till samma genetiska minne i sina hjärnor som han hade i sin hjärna. Han måste förmå dem att besöka samma minnesfragment som han för att kunna jämföra upplevelsen. Om deras upplevelse var annorlunda än hans, betydde det att Förfäders Svett inte skapade vetenskapligt felfria minnessyner. HGr-334K var orolig för att minnena kryddades av åskådarens eget liv och egna upplevelser så att synerna inte var objektivt lika för alla som var involverade. Det i sin tur kunde lamslå uppdragsgivarnas intresse för uppfinningen. Han måste verifiera att det minne som lagrades i generna var lika för alla.
Endast hans föräldrar kunde hjälpa honom med den saken. HGr-334K kände sig illa till mods. Han hade inte träffat sina föräldrar sedan flera år tillbaka och ingen av dem hade känt något behov av det heller. Nu måste det ske och det skulle bli en pinsam stämning. Det skulle bli en tillställning, som ingen ville uppleva, men inom familjen kunde man inte neka deltagandet heller. Alla visste att det inte skulle bli en likadan uppsluppen familjefest som släktingar brukade uppleva sinsemellan århundraden tidigare. Han skulle bli tvungen att personligen vara i kontakt med det förflutna, föräldrarna, istället för att bara objektivt betrakta dem via det genetiska minnet. Det skulle bli svårt.
HGr-334K mindes sin förfader Johan som hade levt i skogsbrynet och livnärt sig med svedjebruk. Han mindes också sin förfader Henrik, som hade rest till ett nytt land för att leva på skogsbruk. Henrik hade nått framgångar genom att gå tillbaka i utvecklingen för att använda sig av en gammal sysselsättning i en ny miljö. Tankar och uppgifter som upplevdes som gammalmodiga kunde alltså vara nyckeln till nya framgångar. Hjulet blir åter uppfunnet och cirkeln sluts om och om igen. Utvecklingen går inte bara framåt, utan är ett kretslopp, där man emellanåt är tvungen att ta steg bakåt för att åter nå en utgångspunkt.
En stark déjà-vu-upplevelse övermannade honom när hans tankar återvände till förfädernas erfarenheter. Hade de alla emellanåt sökt hjälp av sina förfäder och av historien för att hitta en väg framåt? HGr-334K var inte överraskad av upplevelsen. Han hade redan gjort åtskilliga resor till förfädernas minne med hjälp av Förfäders Svett, så det var mera än naturligt att han drog med sig erfarenheter till sin egen tid. Människor hade under historiens lopp känt déjà-vu-upplevelser och ofta kombinerat dem med upplevelser från ett tidigare liv eller drömmar. Kanske de rentav kom från framtiden? Hade HGr-334K lämnat efter sig spår i sina förfäder, då han hade besökt deras minnen och upplevelser? Tolkades dessa spår som tidigare upplevda känslor?
Det började snurra i hans huvud. Betydde det verkligen att han kunde lämna spår i sina förfäders undermedvetande under ett besök hos dem? Om det var så, betydde det att även HGr-334Ks egna efterkommande besökte hans upplevelser just nu med hjälp av hans uppfinning? Lämnade även de ett spår efter sig? Vad skulle det spåret i så fall vara? Hade hans efterkommande rentav försökt leda honom i rätt riktning i letandet efter Förfäders Svett? På det sättet skulle de i så fall få möjligheten att utveckla en bättre version av uppfinningen senare. HGr-334K avslog snabbt tanken. Hans besök i det förflutna var som att titta på en film med näthinnan som biografduk. Det fanns ingen möjlighet att ändra på filmens innehåll bara genom att titta på den.
Ibland lekte han dock med tanken att han kunde föra med sig tröst eller råd åt sin förfader. När HGr-334K nästa gång befann sig i sin förfaders minne eller tankar, skulle han försöka viska något i förfaderns undermedvetande. Han ville hoppas att det han sade förankrade sig på något sätt. Det budskap han hade skulle kanske hjälpa honom eller henne att klara sig bättre i livet. HGr-334K skulle försöka leverera en erfarenhet åt sina förfäder istället för att bara ta emot deras erfarenheter som deras efterkommande.
Han skulle viska i sin favoritförfaders eller sin mest intressanta anmoders öra:
”Du är viktig”.