Framtiden
HGr-334K
Min och Johans och Helenas och Karls efterkommande
Han flaxade med armarna som för att simma bort från det pinsamma genetiska minnet. Han tyckte sig höra ett nyfött barns skrik. Han förstod att det var det första ljudet som hans anmoder, Helenas dotter, hade tilldelat världen. Efter århundraden hade HGr-334K fått höra en historisk människas ljud långt efter dennes död. Det var som om en död människas röst hade spelats upp i ett sparat radioprogram. Han hade hört barnskriket via sin anmoder Helenas genetiska minne. Detta betydde att det var det sista av Helenas erfarenheter som låg lagrade i de efterkommandes hjärnor. Det berodde naturligtvis inte på att Helena skulle ha dött vid förlossningen, tvärtom. Hon hade fört det genetiska minnet vidare till en ny bärare.
I och med att både dottern och hennes mor överlevde förlossningen kunde ätten fortsätta framgångsrikt. Det hade skapats förutsättningar för att den genetiska evolutionen skulle få fortsätta via deras släkt. Ättens samlade erfarenheter hade under födseln fortsatt i Helenas dotters hjärna. Samtidigt kunde Helenas fortsatta egna minnen inte längre lagras i dotterns och de efterkommandes gener. Eftersom dotterns hjärna och minne var relativt outvecklade som baby ännu, skulle hon få växa i några år ännu. Först därefter hade hennes minne något matnyttigt att ge åt HGr-334K. Först när barnet var en ung flicka, började hon lära sig att använda sitt förnuft och sina känslor samtidigt som hennes hjärna började utvecklas. Vid det skedet vilade förfädernas erfarenheter redan i hennes bakhuvud som ett värdefullt arv. Det minnet var klart att användas i livets olika val.
Barnmorskan Helena, eller jordemor Helena som hon hade kallats under hennes egen tid, hade lämnat ett starkt intryck på HGr-334K. Redan som ung hade hon haft en maktposition i byn som dess ”kloka gumma”. Det rådde ingen tvekan om att hennes kunskaper om sjukvård, läkemedelsörter och barnafödsel var väl ansedda. Då hon hade gjort ett så stort intryck på honom som ung, hur mycket skulle hennes därpå följande erfarenheter ha överväldigat honom? Hon hade trots allt levt i ytterligare tre årtionden efter den födsel som han nyss hade bevittnat. Hennes mera mogna erfarenheter skulle han inte få ta del av, såvida han inte kunde se dem via dotterns minne.
De smärtor som han hade känt via Helenas förlossning hade varit fruktansvärda. HGr-334K kände sig lättad över att han var en man och att ingen förväntade att han skulle bidra med en barnafödsel. I själva verket var det moderna samhället tacksamt över att man saknade en stark fortplantningsinstinkt. Det hjälpte i kampen att minska riskerna för att planeten blev överbefolkad. Värkar kring förlossningar gick inte att åtgärda under Helenas tid, men hon hade åtminstone försökt lindra dem med olika örter och brygder. Ändå hade HGr-334K aldrig kunnat ana hurudan känslan var. Han hejdade sin hand som darrande trevade mot underlivet för att kolla om allting var som det skulle.
När HGr-334K upptäckte att det genetiska minnet kunde lockas fram till konkreta syner och känslor, ville han studera allt som informationsnäten hade tillgängligt om ämnet. Han ville hitta allt som tangerade oförklarliga syner och seanser. Det fanns också andra fenomen liknande minnesbilder, som bäraren inte visste att han lagrade. När HGr-334K funderade på saken, kändes det som om en hel del kunde ha en länk till det genetiska minnet. Mänsklighetens evolution måste basera sig på många individers samlade erfarenheter. Däggdjurens instinkter går inte att förklara på annat sätt än att de är samlade över generationer som ett sätt att skydda sig mot artens faror.
HGr-334K tänkte på vargen, som hade en sorglig historia. För århundraden sedan hade vargflocken varit ett hot mot människan och en vargafruktan rotades in. Långt senare hade vargarnas antal minskat radikalt även om de inte utgjorde någon fara för människan längre. Trots det hade vargafruktan fastnat i människans gener och i ”preventivt” syfte jagades vargen allt längre bort från människans närhet. För några årtionden sedan hade någon upptäckt att vargen var helt utrotad.
Anteckningarna i textbehandlingsprogrammet på den virtuella skärmen stirrade mot honom. HGr-334K stirrade tillbaka som om det var en duell om vems sanning som var mera verklighetstrogen än den andras. Han hade samlat allt som informationsnätverken kände till om genetiska minnen, DNA, instinkter och syner från andras levda liv. Vad skulle han göra med informationen? Varför behövdes den egentligen? Behövde Förfäders Svett motiveras med antydningar från tidigare forskningsresultat? Hjälpte de till att enzymerna, som HGr-334K hade utvecklat, skulle vara mera trovärdiga? Han visste att uppdragsgivarna skulle kräva någon sorts skriftlig rapport innan de bekantade sig med Förfäders Svett på allvar. HGr-334K beslöt sig för att spara anteckningarna för tillfället och han läste genom sina samlingar ännu en gång.
Bildteknik från studier av Paul Thomson hade visat HGr-334K var i hjärnan det fanns utvecklingsbara funktioner och var medfödd intelligens fanns. Först hade det påvisats att hjärnbalken är genetiskt styrd och att hjässloben till största delen är genetiskt påverkad. Därefter var det lätt att dra slutsatsen att logik är genetiskt styrt av nervimpulser. Studier av tvillingars synbark hade visat att om man har en speciell förmåga att urskilja det visuella, finns det en stor sannolikhet att den begåvningen går i arv. Detsamma gällde frontalloben, där egenskaper såsom planering och kontrollbehov finns.
Tinninggloben däremot hade minst tecken på att vara genetiskt styrd. Det betydde att inlärning och minne inte är lika beroende av ärvda läggningar och att det därför kunde tränas. HGr-334K förstod detta så att människan inte är lika styrd av instinkter och drifter som andra däggdjur. Istället styrs vi av erfarenheter och upplevelser, som man själv kan processa och utveckla. Därför hade HGr-334K styrt sitt enzym i Förfäders Svett att leta efter förfädernas gömda minneserfarenheter i just tinninggloben.
Enligt psykologen Carl Jung hade människan ett kollektivt icke-medvetande. Det betyder att våra förfäders minnen, känslor och idéer samlas och ärvs i det genetiska minne som kännetecknar vår ras. Det minnet dominerar oss redan vid födseln. Som nyfödda saknar vi egna erfarenheter av hur vi skall reagera på olika stimulans. Vissa egenskaper kommer dock inte via det genetiska arvet. Till exempel språket är inte medfött. Inga studier visar på att ett barn skulle automatiskt börja tala samma språk som allmänt talas i barnets hemland.
I parapsykologin förklarade man ibland upplevelser från gångna liv med att dessa upplevelser finns lagrade i det genetiska minnet. Om en person upplevde en syn som involverade Napoleon förklarades det med att Napoleons genetiska erfarenhet på något sätt var inetsat i personens minne. Det har vetenskapen dock kunnat bortförklara med genetiska tester som visat att exempelpersoner inte har gemensamma gener med Napoleon. Man har istället förklarat dessa upplevda syner med att de är stimulerade av omgivningen och inte från generna.
Med hypnos eller suggestion har medier och psykologer försökt hjälpa patienter och uppdragsgivare att få kontakt med minnen från gångna liv. Dessa minnen kallas också för inkarnationer eller pånyttfödelse. I ett mera underhållande syfte har liknande kontakter gjorts via seanser eller spiritism. De flesta anser dock att upplevelser av gångna liv är en sorts symbolik, med vilken man i själva verket behandlar problem i sitt eget liv via andras liv. Dessa upplevelser blir därmed falska minnen eller rentav fantasier som man tror på själv. Man har kunnat bortförklara historiska minnesupplevelser med enkla medel. Man ställer enkla frågor ur historien till personen med det upplevda minnet och dessa frågor kan lätt kollas upp. Eftersom många hypnotiserade tror på reinkarnation, tror forskare att de under en session snarare konstruerar ett minne från ett tidigare liv än att de verkligen upplever det. HGr-334K trodde dock själv att spöken från det genetiska minnet kunde ha sitt finger med i spelet även i dessa upplevelser.
Ju mera HGr-334K studerade olika fenomen som kunde ha att göra med det genetiska minnet, desto mera verkade de hänga ihop med varandra. Vetenskaper kring evolution, intuition och instinkt var tydligt relaterade till varandra på intressanta vis. Då evolution gällde hela den mänskliga rasens utveckling, var instinkt enskilda individers reaktioner i relation till det. Instinkten förklarades med att den var en produkt av hela rasens gemensamma beteende. Individen funderade inte närmare på varför han reagerade eller gjorde så som instinkten antydde att han borde göra. Intuition däremot innefattade att individen funderade mera på sina reaktioner och motdrag än att han bara reagerade instinktivt utan att tänka på följderna. Då instinktiva dåd kräver en förklaring försöker man leta efter orsaken i inlärt beteende. Det kan kanske vara omedvetet, men det upplevs som rättfärdigt beteende. Och det förklaras som en del av ens DNA, som härstammar från ens gener.
Det fanns dock också många ledtrådar i religion och i människors behov av att tro på det oförklarliga och övernaturliga. I hinduismen trodde man att själen belastas med en karma från tidigare liv. Om man upplevde olyckor i sitt liv, berodde det på att man levt dåliga liv tidigare. Hinduerna ansåg att det var fråga om ens eget ansvar över livsgränserna. HGr-334K var övertygad om att de blandade egna erfarenheter med förfäders genetiska minne. Det var inte individens egna tidigare liv som påverkade det nuet, utan den egna ättens tidigare liv. Likt hinduerna försökte HGr-334K alltid emellanåt hitta den mentala sanningen via yoga. Han försökte till och med försätta sig i trans så att han med mantra stötte bort alla andra tankar än dem han ville koncentrera sig på. Med hjälp av trans kunde han kanske förstärka enzymens funktioner, då den arbetade i det genetiska minnet.
Förmågan att sia är nära förknippad med visioner från tidigare liv. Man använder sig ofta av spågummor om man vill se i framtiden, men siare försöker förklara sina syner som även annat än framtidsvisioner. Siandet är likt hypnos ett upplevt undermedvetande. Förr trodde man att siare fått sin förmåga av gudar, andar eller djävlar, och det kunde antingen gynna dem eller skada dem. De använder sig av en kristallkula, stenar, glas, rök eller andra klara ytor. Eller av svävande ridåer. HGr-334K kunde inte låta bli att undra om Helenas liv på något sätt hade blivit påverkat av hans besök i hennes medvetande när hon höll på att föda. Senare i livet hade hon framgångar i sin karriär som bygdens ”kloka gumma”.
Då HGr-334K studerade faror kring hypnos, förstod han att det fanns en risk att han blandade ihop inbillat minne med verkligt minne så att det blev en falsk sanning. Han förstod snabbt att om han såg tecken på detta, var det viktigt att han inte fortsatte på samma väg. Det fanns en allvarlig risk att han började se illusioner. Om Förfäders Svetts verkan och resorna till förfädernas minne egentligen var en inbillning, hade han redan nu gjort resorna till en falsk sanning. Hade hans anmoders släktforskning och släktträd stimulerat hans fantasi om förfädernas liv? Var Förfädernas Svett en drog som förstärkte den upplevda fantasin? Styrde yogan honom in i ett undermedvetande där inbillningen blandades med sanning? Hade han av misstag hypnotiserat sig själv så att han inte kunde skilja mellan verklig historia och hans möjliga egna påhitt om tidigare liv? Var allt detta bara en inbillning? Tanken var skrämmande.